Unspoiled Monsters – Johan Nobell

Se Johan Nobells verk på Sturehof och beställ affischen här!
Vernissage den 12 juni kl 17-19.

I samarbete med Anna Bohman Gallery

Utgångspunkten i Johan Nobells imaginära värld sker ofta i ett öde landskap. Ovanför de brända platserna stiger en himmel som verkar infunderas av främmande giftiga ämnen. Från dessa ruiner och fragment av ett okänt förflutet framstår nya livsformer: mutationer, fusioner, skapelser utan anslutningar till världen, vi som vi vet. Samtidigt fortsätter aktiviteten i utkanten, något slags gruvprocess, en process som kanske förstörs landskapet ytterligare. Paradoxalt nog förblir denna plundring den Nobellska världen. Under den sterila ytan väntar konstiga värdesaker upp i ljuset. Deras värde kan både mätas i skönhet och priset på marknaden – en marknad som i sig är kanske den brunn som förstörelsen sprider.

En fråga uppstår: Vem är de oförstörda monster som går genom Nobells flammfärgade öknar? Är de väktare av landskapet eller offer för en namnlös katastrof? Monstren i Nobells nya verk exponeras, konstnären har skiljat dem från inställningen; De är varelser som, porträtterade i hastiga snap-shots, förmedlar mjälte, drollery och skrämmer i lika stora åtgärder. I sin representation möter vi en av konstnärens huvudinflytande: George Joseph Herrimans konstiga, surrealistiska komiska band Krazy Kat, som publicerades huvudsakligen i New York Evening Journal mellan åren 1913-44. Landskapet spelar också en avgörande roll i Herrimans konstnärliga universum – en öken som utstrålar isolering och ren skönhet, där det enda organiska livet är få, ensamma kaktusar. Den här öknen är scenen där drama äger rum mellan den älsklingska Krazy Kat och hans / hennes föremål (Krazy Kats kön är ett mycket diskuterat ämne) önskan, musen Ignatz som svarar på Krazy Katz längtan med en kanonad av tegelstenar. Dessa ”monster” – Ignatz och Krazy Kat – hämmar samma timbre av sorg och slapstick som tecknen i Nobells arbete. Man kan också spåra influenser i Nobells arbete till den amerikanska konstnären George Catlin (1796-1872). I 1832 reste Catlin uppströms Missourifloden och uppfann en värld som var ”ny” för de europeiska upptäcktsresenärerna, och dödade samtidigt och försvann. Catlins porträtt av Mandan indianerna glöder av en tragisk underström. Stammen reducerades från 1600 personer till 125 av en hemsk smittkoppsepidemi två år efter att Catlins besökat. Dessa ”savages” och ”noble monsters” som poserade för Catlins porträtt, hade redan försvunnit vid den tid som målningarna nådde salongens väggar.

Nobells verk är uppbyggda av flera lag av berättande: konsthistoria, vårt samtida samhälle, stor historia: historien om oss själva …

Text av Fredrik Ekman, författare